Hoppa till innehåll
Hitta a butik
Skötseltips

Ida Wretling: ”Naturen är mitt lyckopiller och ankare”

3 okt. 2024
5 min läsning

Vi backar i tiden, närmare bestämt till tidigt 2000-tal. Jag är 5 år och jag skulle beskriva mig själv som en levnadsglad, aktiv och nyfiken tjej. Jag hade en idyllisk uppväxt på landet med skog och natur som närmsta granne. Den stora, gröna skogen lockade mig. Det var något mystiskt och härligt med den; det mörka och ovissa som möttes av det trygga och kravlösa. Jag gillade att vara där, oavsett om det var i sällskap med andra eller endast i mitt eget sällskap. Jag kunde ta mig ut för egen maskin och packade allt som oftast med mig fika i min lilla ryggsäck. Det var ju lika bra, ifall att det skulle bli långt, vilket det många gånger blev. Jag tänkte inte så mycket i stunden. Jag gick längs stigarna och kunde vika av när något spännande fångade mitt intresse. Sannolikt slutade majoriteten av mina upptäcktsfärder med att jag hörde ekot från mamma eller pappas röst som letade sig fram mellan träden, när dem letade efter mig.

Vi spolar fram 20 år i tiden och jag har jobbat intensivt under flera år. Jobbet, som inkluderat många sena kvällar och helger, kändes inte roligt längre. Jag började känna ett skav inom mig. Ett skav, som efter lite betänketid, mynnade ut i att jag upplevde mig instängd och att mycket av livet lades åt sidan för jobbet. Jag hade till stor del väldigt trevligt på mitt jobb men jag var alltid den som kom insläntrande flera timmar för sent till kalas, middagar och fester. Jag missade födelsedagar, tid med nära & kära och kom allt för sällan ut i naturen. Det var en plats där jag tidigare hade tankat energi men som nu tog mer än vad det gav. Jag hade blivit fast i tankarna om att göra karriär, så pass att jag glömt bort mig själv. Jag började fundera på om livet är till för att jobba eller om livet är till för att levas? Jag visste givetvis svaret och jag behövde göra en förändring.

Klipp till nutid. Idag, några år senare, är jag 28 år gammal. Jag är egenföretagare och jobbar med träning, hälsa och livsstil. Jag jobbar med något som känns betydelsefullt, som utmanar mig och samtidigt ger mig utrymme till en vardag och ett liv som jag själv styr över. Det är en ynnest men det har också kostat mig mycket trygghet och säkerhet längs vägen. Jag visste dock i ett tidigt skede att det skulle vara värt det. Jag lever i nuet och ser mina egna behov och intressen på ett mer värdefullt sätt än vad jag har gjort tidigare, samtidigt som jag tar mitt företag framåt. Jag skapar minnen precis där jag är istället för att visualisera om "framtiden" som någonting abstrakt längre fram i mitt liv. Nu är nu, sen är sen.

“Den stora, gröna skogen lockade mig. Det var något mystiskt härligt med den; det mörka och ovissa som möttes av det trygga och kravlösa”

Capture d’écran 2025-02-20 à 10.15.21

Ida Wretling

Under de senaste åren har jag lagt mycket tid på vandring och traillöpning, som fångat mitt intresse. Jag älskar att komma ut i naturen eller upp på fjället. Den friska fjällluften, de kilometerlånga vyerna och den ro jag upplever inom mig går inte att beskriva med ord. Det måste upplevas. Att vara i naturen har blivit ett sätt för mig att återhämta mig och känns mig grundad, hitta hem till mig själv och uppmärksamma mina behov. Jag känner mig alltid som den ärligaste versionen av mig själv när jag är bland skog och berg. Jag känner mig rofylld när jag får lämna intryck från omvärlden åt sidan och enbart låta fötterna leta sig fram över stigar, stenar, rötter och myr. Oavsett om jag springer eller vandrar så är resan alltid målet. Topparna och vyerna är som en fet bonus, likt den jag sökte som 25-åring, fast i rena känslor och upplevelser.

Samtidigt som det får mig i mental balans är det också ett sätt för mig att utmana mig själv, mina kapaciteter och utveckla min fysiska förmåga. Jag samlar höjdmeter men låter varken tid eller tempo styra mig. Jag går på känsla och låter nuet ta plats. Så även snackspauser, precis som när jag var liten.

Många gånger tänker jag på den lilla, yngre Ida när jag är ute i naturen. Jag vill tro att det var där som mitt intresse för skog och natur väcktes. Det var genuint där och då och så även nu. Kanske var det 5-åriga jag som, på ett omedvetet och nyfiket sätt, bäddade väg för framtiden genom att bara låta lust och känsla styra? Om så är fallet så önskar jag att jag för all framtid fortsätter att lyssna inåt och gå dit fötterna vill ta mig.

Idas tips: fina platser och vandringsleder

Åre

  • Totthummeln
  • Åreskutan
  • Ottsjö med omnejd

Ljungdalen

  • Helags - 1. Från Kläppens parkering till Fjällstationen - 2. Till toppen
  • Torkilstöten med omnejd

Dalarna

  • Lindvallen med omnejd (Högfjället, storfjället etc)
  • Fulufjället
  • Orsa grönklitt

Idas tips: kläder och utrustning

  • Skaffa dig ett par bra skor. Oavsett om du hikear eller springer; ha ett par skor som matchar med det du ska göra. Se mina bästa tips längre ner.

  • Kläder efter väder! Ta en kik på vädret (inkl ett par timmar framåt). Ta hellre med en vindjacka eller en tröja för mycket. Det är tråkigt att frysa på toppen när man vill sitta ner och njuta en stund.

  • R-S-T (som utdraget ur alfabetet). Resorb - snacks - telefon. Du hajar. Detta tas med!

  • Karta och/eller kompass. Telefonen i all ära men tänk på att den laddas ur. Ha därför med dig en fysisk karta och/eller kompass så att du kan navigera.

  • Vatten, vatten, vatten! Oavsett om du går eller springer så gör du av med vätska. Ta därför med en ordentlig mängd vatten så att du inte står utan. Har du tur hittar du en fin bäck som du kan dricka ur, men räkna inte med det.

Idas favoriter:

Favoritplagg vår/sommar

Favoritplagg höst/vinter

Skor

Favoritaccessoar