Hilda Kirkhoff - "Hälsosam är att hitta en balans där vi får leva, njuta och samtidigt ta hand om oss själva."

Hej, Hilda Kirkhoff! För de som inte känner till dig – vem är du?

Jag heter Hilda Kirkhoff och de flesta känner nog igen mig från bakningen. År 2020 deltog jag i Hela Sverige bakar, som jag också vann. Det blev startskottet på ett helt nytt kapitel i livet, med allt från bakböcker och olika mediala sammanhang till TV4 Nyhetsmorgon, där jag är med och bakar varje månad.

Jag driver även Instagramkontot @hildakirkhoff, där jag dagligen inspirerar inom bakning, resor, livsstil och träning. Men också till att våga vara sig själv och känna att man duger precis som man är, där man befinner sig i livet.

Utöver det driver jag mitt eget företag. Där arbetar jag bland annat som konsult åt olika företag inom livsmedelsbranschen, tar fram recept och arbetar som mat- och receptkreatör. Mitt jobb är helt enkelt en härlig blandning av kreativitet, bakning, inspiration och entreprenörskap.

Hur kom det sig att du började springa?

Det började faktiskt lite bakvänt, med att jag skadade höften. Under den sista fotograferingen till min andra bok small det plötsligt till i höften och gjorde extremt ont. Efter besök hos både läkare och kiropraktor konstaterade de att smärtan var stressrelaterad. Till en början hade jag väldigt svårt att ta in det. Jag kunde inte förstå hur stress kunde sätta sig i kroppen och göra så ont.

Men när jag såg tillbaka på den perioden var det kanske inte så konstigt. Jag försökte få ihop vad som i praktiken var två heltidsjobb, driva mina sociala medier, skriva min andra bok och samtidigt vänja mig vid ett nytt liv där jag plötsligt blev igenkänd på stan. Till slut blev det helt enkelt för mycket.

Samtidigt var jag väldigt hård mot mig själv. Jag tänkte ofta att jag inte var fin nog, inte dög och inte orkade så mycket som jag borde. Någonstans insåg jag att jag behövde börja vara snällare mot mig själv och hitta något som gav mig en paus från allt jobb.

I samma veva vann jag en startplats till Tjejmilen i Sälen. Jag är en riktig tävlingsmänniska och väldigt målmedveten, så när jag plötsligt hade ett konkret mål att träna mot började jag springa successivt.

Löpningen blev en frizon där jag kunde koppla bort jobbet, rensa tankarna och fokusera på något helt annat. Så det var egentligen kombinationen av skadan, behovet av en förändring och den där startplatsen till Tjejmilen som gjorde att jag började springa.

Vad ger löpningen dig mentalt?

Löpningen har faktiskt blivit lite som terapi för mig, precis som bakningen alltid har varit. Det är en stund där jag kan koppla bort allt annat och bara vara här och nu. När jag springer behöver jag inte tänka på jobb, svara på mejl eller vara tillgänglig för någon. Jag kan bara sätta på musik och springa.

Det har också fått mig att inse att min kropp är så mycket starkare och klarar så mycket mer än vad jag själv tror. Det är en väldigt häftig känsla att märka hur kroppen utvecklas och att saker som en gång kändes omöjliga plötsligt går.

Framför allt ger löpningen mig en otrolig känsla av frihet. Jag älskar att ha lopp att längta till och träna mot, och allra mest trailloppen i fjällen. Att få springa ute i naturen och ha ett mål framför mig gör väldigt mycket för mig.

Jag tror faktiskt att den motivationen spiller över på resten av livet också. Att våga utmana mig själv, sätta nya mål och upptäcka att jag klarar mer än jag tror hjälper mig både som egenföretagare, där jag hela tiden behöver driva mig själv framåt, men också som privata Hilda. Löpningen har blivit en plats där jag får känna mig fri, stark och bara vara jag.

Många unga tjejer och killar sliter idag med kroppsidealen i vårt samhälle. Hur förhåller du dig till det, och har löpningen spelat någon roll i den resan?

Det här är en extremt viktig fråga och jag önskar verkligen att jag hade haft det perfekta svaret som kunde förändra hela synen på kroppsideal. För jag blir både trött på samhället och på mig själv ibland. Varför strävar vi efter att våra kroppar ska se ut på ett visst sätt, när det egentligen borde handla om att ha en stark och frisk kropp som får oss att må bra?

Jag pratar mycket om en hälsosam livsstil på min plattform, men för mig betyder inte det att alltid äta på ett visst sätt eller träna varje dag. För mig är hälsa att kunna ta den där fikan när jag känner för det, dricka den där ölen med mina vänner och samtidigt ta löpturen som får mig att känna mig stark och stolt över min kropp. Är det inte lite det livet handlar om? Att hitta en balans där vi får leva, njuta och samtidigt ta hand om oss själva.

Där har löpningen faktiskt förändrat någonting hos mig. Den har fått mig att fokusera mer på vad min kropp klarar av, istället för hur den ser ut. Min kropp kan springa en mil. Ett halvmaraton. Den kan ta mig uppför ett fjäll. Den kan bli snabbare och starkare. Det betyder inte att jag aldrig påverkas av kroppsideal längre, för det gör jag absolut, men löpningen hjälper mig att flytta fokus.

Och jag blir så otroligt glad av att se alla run clubs som poppar upp just nu. Run and bun clubs, vilket för övrigt känns som gjort för mig, Salomon, ska vi göra en tillsammans?! Haha. Run clubs med AW efteråt eller söndagslöpning som avslutas med en gemensam brunch. Jag älskar hela den utvecklingen.

För precis så tycker jag att träning och hälsa ska få vara. Inte bara prestation, tider, kalorier eller hur våra kroppar ser ut, utan någonting som skapar gemenskap, glädje och sammanhang.

Och det lite ironiska är att när jag skriver det här har jag själv fortfarande inte vågat gå med i en run club. Någonstans sitter det fortfarande en liten röst i mig som säger att jag inte springer snabbt nog eller inte är tillräckligt bra. Och den rösten måste jag själv jobba på att tysta. För det är ju precis det som är poängen, man ska inte behöva vara snabbast, starkast eller se ut på ett visst sätt för att få vara med. Man ska bara få springa.

Vad är dina bästa tips till den som är sugen på att börja springa?

Mitt absolut bästa tips är att inte börja för hårt. Jag började faktiskt med riktigt raska promenader för att få upp flåset. När jag kände att jag hade lite mer kontroll på andningen började jag springa rundor på ungefär två kilometer, tre gånger i veckan. För mig var det viktigt att hålla fast vid de tre gångerna och den distansen, men ännu viktigare att känslan efteråt skulle vara: ”Gud, vad härligt!” snarare än ”det här vill jag aldrig göra igen”.

Sedan finns det några saker som verkligen gjorde löpningen roligare för mig:

• Bra löparskor! Det var verkligen en ögonöppnare. Salomon Aero Glide var mina första riktiga löparskor och jag springer fortfarande i den modellen på mina asfaltsrundor. Att känna att man nästan svävar fram på moln gör faktiskt allting både enklare och roligare.
• Bra musik och bra hörlurar. För mig gör det jättestor skillnad. Jag kan nästan längta efter att få sätta på en bra spellista, stänga ute resten av världen och ge mig ut. Allt från house till dansband, det blir så mycket roligare då!
• Hitta ett sätt att följa din egen utveckling. Jag använder en app för att hålla koll och det är så kul, för man utvecklas mycket mer än man själv tror. Däremot delar jag i princip aldrig mina tider, distanser eller tempon när jag tränar. Jag tycker att det är så individuellt och jag vill inte att någon annan ska jämföra sin löpning med min. Däremot älskar jag att själv kunna gå tillbaka och se: ”Oj, den här rundan som kändes jättetuff för några månader sedan känns ju faktiskt ganska lätt nu.”
• Jämför dig med dig själv, inte med andra. Du behöver inte springa snabbt och du behöver inte springa långt. Två kilometer är också en löprunda. En kilometer är en löprunda. Och behöver du gå en bit mitt i så gör det. Det viktigaste i början är, tycker jag, att skapa en känsla av att man faktiskt vill göra det igen.

För det är nog det som har varit nyckeln för mig. Jag började inte springa för att bli bäst på löpning. Jag började väldigt smått, höll i det och någonstans längs vägen blev de där två kilometerna längre och längre. Framför allt blev löpningen någonting jag faktiskt längtade efter.

Okej, tack så mycket för att du delar med dig! Vad händer nu närmast för dig?

I år har jag gett mig själv utmaningen att genomföra Trail Run Swedens fyra lopp. Det första sprang jag i mars i mina barndomsområden mellan Torekov och Båstad, vilket såklart kändes lite extra speciellt. Härnäst väntar Idre Fjällmaraton, därefter Paradiset i Stockholm och sist ut är Bohusläns Bästa i oktober. Så jag har fortfarande en hel del härliga kilometer framför mig!

Men sedan har jag också fått en stor längtan efter att träna mer längdskidor. Det är verkligen nästa mål för mig. Kanske blir det Vasaloppet någon gång, men jag tror att jag börjar lite snällt med halva först, haha.

Jag älskar att vandra, springa trail och framför allt vara ute i naturen, så jag är ganska övertygad om att längdskidåkningen kommer passa mig perfekt. Framför allt känns det som ett väldigt fint komplement under vinterhalvåret, när det inte blir lika mycket löpning utomhus för mig.

Jag gillar också tanken på att alltid ha någonting att längta efter och träna mot, oavsett årstid. Och sen, den där run cluben som jag våga att delta i!