Hoppa till innehåll

Längs Pyrenéernas bergstoppar med tidskriften Les Others

16 feb. 2023
7 min läsning

I oktober förra året gav sig Jean Hacquart tillsammans med ett team från tidskriften Les Others iväg på en vandring längs Pyrenéernas bergstoppar. Uppdraget omfattade fyra dagars äventyr uppe bland molnen i denna vilda och majestätiska bergskedja på gränsen mellan Frankrike och Spanien.

Inledning

Det är i början på oktober och gatulivet har precis kommit igång då vårt team samlas i den franska staden Lourdes. Vi hinner bara hälsa på varandra och avnjuta en sista croissant innan vi tar plats i minibussen som snart avgår i riktning mot bergen. Under den guppiga färden i baksätet lär vi känna de andra i teamet – fotografen Fabien, ljusteknikern Pierre-Olivier och Martin från tidskriften Les Others – och diskuterar den färdväg vi planerade före avgång. Vi tänker att fint väder skulle vara ett välkommet tillskott till programmet och passar på att kolla väderprognosen för de kommande dagarna. Vädret verkar en aning omväxlande, men inte så illa att det hotar hela projektet.

Dag 1: Gavarnie till Refuge des Sarradets 8,2 km // 1 260 m höjdökning

Det första vi gör när vi anländer till den franska byn Gavarnie, som utgör startplatsen för vår vandring, är att köpa några korvar, som kommer att bli avgörande för vår resas framgång. Med justerade ryggsäckar och fyllda vattenflaskor börjar vi vandra söderut mot hjärtat av Parc National des Pyrénées. Stigen börjar nere i en måttligt sluttande dalgång, men det dröjer inte länge innan vi lämnar dalens höstliga lövverk och snart omges av enorma bergväggar. Ett 400 m högt vattenfall störtar sig ned från klippans mitt. Vi har en hisnande utsikt över den skålformade nisch som nu badar i ljuset från horisonten. Det är otroligt majestätiskt, men samtidigt börjar vi undra hur vi ska kunna ta oss igenom dessa massiva stenväggar.

“Det är otroligt majestätiskt, men samtidigt börjar vi undra hur vi ska kunna ta oss igenom dessa massiva stenväggar.”

Jean Hacquart

Som tur är finner vi på höger sida en väg som sammanbinder de olika avsatserna på klippväggen framför oss. Uppstigningen är inte alltför exponerad, men samtidigt är det en underbar känsla av tomrummet nedanför. Några branta avsnitt tvingar oss att tillfälligt stoppa undan kamerorna, så att vi med fria händer kan hålla fast i bergväggen. Efter detta avsnitt, som kallas Échelle des Sarradets, planar stigen ut lite grann, vilket gör det till en perfekt plats att mumsa i sig sin picknick och studera förmiddagens färdväg.

På eftermiddagen blir det lättare, då vi fortsätter österut mot dagens destination, Refuge des Sarradets. Efter en stunds vila vid denna fjällstuga lämnar vi våra väskor och vandrar till det berömda bergspasset Brèche de Roland mellan Frankrike och Spanien. Tyvärr har tjocka moln tornat upp sig över området, så vi kollar i stället in några snöfält och resterna av en glaciär. Efter alla dessa aktiviteter är aptiten stor. Klockan är nu 19.00 och det är dags att hitta tillbaka till fjällstugan och – framför allt – få ett efterlängtat mål mat!

Dag 2: Refuge des Sarradets till Refuge Baysselance 18 km // 1 090 m höjdökning

När vi satt hemma och planerade vår färdväg insåg vi att den andra dagen skulle bli lång, så denna morgon ger vi oss av utan fördröjning. Detta är särskilt viktigt eftersom vi ofta stannar för att ta bilder. Vi tänker inte gå miste om dessa tillfällen!

Dag 2: Refuge des Sarradets till Refuge Baysselance 18 km // 1 090 m höjdökning

När vi satt hemma och planerade vår färdväg insåg vi att den andra dagen skulle bli lång, så denna morgon ger vi oss av utan fördröjning. Detta är särskilt viktigt eftersom vi ofta stannar för att ta bilder. Vi tänker inte gå miste om dessa tillfällen!

‬"Under dagens lopp är de alpkajor och de enorma gamar som flyger i cirklar kring bergstopparna våra enda följeslagare.

"De första kilometerna är en lång nedstigning mot Port de Boucharo. Därifrån har vi två valmöjligheter: fortsätta ned mot Spanien eller vandra längs gränsen. Vi väljer det andra alternativet, som tar oss längs mindre välbesökta stigar. Även om våra ryggsäckar känns allt tyngre för varje stigning gör det fantastiska bergslandskapet som vi har förmånen att vandra genom verkligen mödan värd. Under dagens lopp är de alpkajor och de enorma gamar som flyger i cirklar kring bergstopparna våra enda följeslagare.

Vi tar en lunchpaus på en plats med 360-gradig panoramautsikt och ser de franska Pyrenéernas högsta topp, Vignemale, i fjärran. Vid foten av detta berg ligger nästa övernattningsstuga och vi ser att det är en bra bit kvar! Vi följer bergsryggarna ett tag innan vi kommer ned till betesområdena i dalen Sausse Dessus. Här är det en utmaning att hitta de rätta stigarna, så lyckan blir stor när vi äntligen når den väl upptrampade vandringsleden GR10 längre ned.

“Det är en härlig, mystisk stämning, med regnpinade klippor och virvlande moln.”

Jean Hacquart

När vi fortfarande har nästan 800 meters stigning kvar till Refuge de Bayssellance drabbas vi av dåligt väder. Det är en härlig, mystisk stämning, med regnpinade klippor och virvlande moln. Den sista klättringen är inte lätt och vi ser tröttheten i varandras ansikten. Trots svårigheterna fortsätter vi mot fjällstugan, som sakta men säkert börjar uppenbara sig genom dimman, och det är med intensiv glädje som vi på ett ögonblick skrider in från den kalla, ogästvänliga utomhusmiljön till den varma stugan, där en ångande skål soppa står och väntar på den heta spisen!

Dag 3: Refuge Baysselance till Refuge Wallon-Marcadau 13,3 km // 710 m höjdökning

Gårdagens intensiva ansträngning gör sig påmind och denna morgon är alla trötta. Idag ser det tack och lov lite lättare ut, och det bästa är att en strålande sol hälsar oss välkomna ut när vi lämnar stugan och fortsätter österut. Vi behöver ta oss igenom ett lågt bergspass innan vi inleder en lång nedstigning med utsikt över Vignemales glaciärer. I dalen når vi stugan Refuge des Oulettes de Gaube, där vi unnar oss en paus med varm choklad och kakor. Det är dels en välförtjänt belöning för den sträcka vi redan tillryggalagt, dels ett sätt att fatta mod inför vad som väntar.

När vi klättrat upp till Col des Mulets är vi tillbaka vid gränsen – ett ypperligt tillfälle att pausa för lunch och en liten tupplur i solskenet. Här hade vi gärna stannat i några timmar, men vi måste fortsätta och efter att snabbt ha tagit oss igenom en kitteldal på den spanska sidan tar vi oss an sluttningen som leder till dagens mål, Refuge Wallon-Marcadau. På vägen ned sluter sig molnen bakom oss, i takt med våra steg, och följer oss som en skugga. En herde med sina djur och hundar, en fridfull bäck och sedan är vi framme.

“På vägen ned sluter sig molnen bakom oss, i takt med våra steg, och följer oss som en skugga.”

Jean Hacquart

Det här är en jättelik stuga, som verkar helt nybyggd. Och så mycket folk! Vilken kontrast mot de senaste dagarna! Höjdskillnaderna har gjort oss utmattade och vi njuter av den vänliga stämningen, den rejäla måltiden och i synnerhet den varma duschen! Nu när vi är rena och mätta är det dags att ta en titt på kartan. Inför nästa dag hade vi planerat att vandra 18 km med en stigning på mer än 1 000 meter. Men med tanke på det skick teamet befinner sig i (inte i piggaste laget) och den knappa tiden för att hinna med vår transport, bestämmer vi oss för att göra det lite lättare för oss och i stället ta en vandringstur närmare stugan.

Dag 4: Refuge Wallon-Marcadau till Pont d’Espagne 6 km // 150 m höjdökning

Vi börjar få ont om tid, så vi måste använda den på bästa sätt. Vi vandrar längs de omgivande höjderna, tar massor av bilder och tar rast vid en flod. Vi har även lärt oss att man kan njuta av miljön genom att röra sig långsamt – och ibland stanna helt. Slumra in till ljudet av vatten. Värma sig i den höstsol som kämpat sig upp ovanför bergstopparna omkring oss. Denna plats påminner på sätt och vis om den amerikanska bergskedjan Sierra Nevada med sina stora, rofyllda vidder.

“Vi har även lärt oss att man kan njuta av miljön genom att röra sig långsamt – och ibland stanna helt.”

Jean Hacquart

Tidigare kom vi överens med Elise (en tjej vi träffade i stugan) om att få skjuts med henne ned till den franska staden Lourdes, så nu är det hög tid att ge oss ut på stigarna igen. Under den sista halvmilen spritter det i benen medan vi följer Marcadau-dalen ned till den överenskomna platsen på kartan.

En timme senare befinner vi oss på stationens perrong och väntar på våra respektive tåg. Vi har nätt och jämnt tid att dra några skämt om den lukt som våra medpassagerare snart kommer att drabbas av, innan det är dags att ta farväl. Vi skiljs med en blandning av färska minnen och framtida äventyr i våra huvuden. Vi kan knappt bärga oss inför nästa resa!

Praktiska tips

  • Järnvägsstationen i Lourdes har goda förbindelser tack vare att staden är ett populärt pilgrimsmål för katoliker. Från Lourdes kan man ta en taxi eller buss till Gavarnie, Frankrike.
  • Ta med kikare! Möjligheten att studera djurlivet och naturen på närmare håll gör det värt att ha lite extra vikt i ryggsäcken.
  • Vissa sträckor kan vara för riskfyllda för en del vandrare. Tveka inte att vända om eller ibland välja mer upptrampade stigar.
  • Övernattningsstugorna fylls snabbt, så se till att boka i förväg. Kom även ihåg att meddela om du behöver avboka eller om du blir försenad. Om du inte hör av dig kan det hända att stugans personal ringer räddningstjänsten.
  • Färdvägen går genom Parc National des Pyrénées. Här finns det några särskilda regler, exempelvis är hundar inte tillåtna.
  • Under vissa delar av färdvägen finns det ingen mobiltäckning, så om du navigerar med din smartphone behöver du ladda ned kartor i förväg.